Berthe Morisot
Berthe Morisot's Oil Paintings
Berthe Morisot Museum
January 14, 1841 -- March 2, 1895, French impressionist.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Berthe Morisot.org, welcome & enjoy!
Berthe Morisot.org
 

Berthe Morisot
A Summer's Day
1879 National Gallery, London
ID: 02830

Berthe Morisot A Summer's Day
Go Back!



Berthe Morisot A Summer's Day


Go Back!


 

Berthe Morisot

French 1841-1895 Berthe Morisot Galleries Berthe Morisot (January 14, 1841 ?C March 2, 1895) was a painter and a member of the circle of painters in Paris who became known as the Impressionists. Undervalued for over a century, possibly because she was a woman, she is now considered among the first league of Impressionist painters. In 1864, she exhibited for the first time in the highly esteemed Salon de Paris. Sponsored by the government, and judged by academicians, the Salon was the official, annual exhibition of the Acad??mie des beaux-arts in Paris. Her work was selected for exhibition in six subsequent Salons until, in 1874, she joined the "rejected" Impressionists in the first of their own exhibitions, which included Paul C??zanne, Edgar Degas, Claude Monet, Morisot, Camille Pissarro, Pierre-Auguste Renoir, and Alfred Sisley. It was held at the studio of the photographer Nadar. She became the sister-in-law of her friend and colleague, Édouard Manet, when she married his brother, Eugene.   Related Paintings of Berthe Morisot :. | The girl on the bench | The girl combing the hair | The Cradle | The Harbor at Lorient | Lilac trees |
Related Artists:
William Glackens
1870-1938 William Glackens Galleries William James Glackens (March 13, 1870?CMay 22, 1938) was a U.S. realist painter. Glackens studied at the Pennsylvania Academy of the Fine Arts and later moved to New York City, where he co-founded what came to be called the Ashcan School art movement. This group of artists, dubbed by the press "the Eight Independent Painters" or The Eight, chose to exhibit their works without pre-approval by the juries of the existing art establishment. He became known for his dark-hued paintings of street scenes and daily life in the city's neighborhoods. His later work was brighter in tone, and showed the influence of Renoir. During much of his career as a painter, Glackens also worked as an illustrator for newspapers and magazines in Philadelphia and New York City.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Carnicero, Antonio
Spanish, approx. 1748-1814 Painter and draughtsman, son of Alejandro Carnicero. He arrived at the Court in Madrid with his father in 1749 and took part in the competitions held by the Real Academia de S Fernando, winning second prize in 1769 with the Coronation of Alfonso XI and Queen Mary in the Monastery of Huelgas de Burgos (Madrid, Real Acad. S Fernando, Mus.). In 1760 he won a scholarship to Rome, subsequently winning prizes from the Accademia di S Luca. On his return to Madrid in 1766 he worked as a portrait painter, producing works such as the portrait of Do?a Tomasa de Aliaga, Widow of Salcedo (Madrid, Prado). In 1788 he was elected an honorary member of S Fernando. Under the protection of the Spanish prime minister, Manuel Godoy, Prencipe de la Paz, whom he painted on several occasions , and after painting the portraits of Charles IV and Maria Luisa (both Madrid, Monasterio de la Encarnacien), he was appointed Pintor de Cemara in 1796. In 1798 he applied unsuccessfully for the post of drawing-master to the Prince of Asturias, the future Ferdinand VII, although by 1806 he was teacher of the Infante Princes. He was a refined draughtsman and prepared illustrations for the editions of Cervantes's El ingenioso hidalgo Don Quixote de la Mancha published by the Real Academia Espa?ola (Madrid, 1780; 1782). He also made the drawings for the handsome engravings (Madrid, Calcografra N.) of the Real Picadero (Royal Riding School). In addition to his portraiture, which displays a talent for realism and wit, although at times combined with slightly garish colours, Carnicero executed attractive and descriptive costumbrista paintings, depicting everyday life, popular gatherings and hunting scenes, for instance Duck Shooting on the Albufera, Valencia






Berthe Morisot
All the Berthe Morisot's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved